Kraschade relationer och personliga kriser förde dem samman. Håkan Axlander Sundquist och Jerker Eriksson blev ett författarpar av sällan tidigare skådat slag.
En skulptör/elektropunkare och en bibliotekarie/musikproducent skapar nu världar fyllda av psykologiska fenomen, komplicerade människor och bisarra händelser.
KRÅKFLICKAN är deras debutroman och är första delen i trilogin om Victoria Bergmans Svaghet.
KRÅKFLICKAN handlar om svek och vad sveket kan göra med människor.
STOCKHOLM.
NUTID.
Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter:
Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone, och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen.
Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter.
Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Torterad?
Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia. Saknad av ingen.
Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: "Hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster?"
När de två kvinnliga utredarna dras alltmer till varandra kommer svekets krafter att hota även äppelträdsidyllen i Gamla Enskede.
Jerker Eriksson
Håkan Axlander Sundquist
Kråkflickan
Inbunden
ISBN 9185785474
Utgivning september 2010
I Stockholm sammanfördes de av gemensamma vänner. De fann varandra i intresset för konst, musik och litteratur.
Och att leka med uttrycken.
Skrivandet började med ett havererat äktenskap och Håkans personliga kris. Han isolerade sig och skrev ur sitt behov av upprättelse snabbt fyrtio sidor. Texten gav han till Jerker som tog ledigt från jobbet och åkte till sitt sommarhus utan el där han för hand skrev ett svar på ytterligare fyrtio ark.
Väl tillbaka i stan skrev de om och sammanförde sitt material.
Insåg att de hade åttio sidor värdelös text.
Deras språk överensstämde inte, men det fanns något att gå vidare på i mötet mellan Jerkers stringenta prosa och Håkans ADHD-betingade ordflöde.
På mindre än fyra månader skriver de klart Kråkflickan.
Arbetsprocessen är enkel, de skriver vartannat kapitel, bollar texter. Vanligen kortar de i Jerkers och bygger på Håkans.
“Vi är Detaljjerker och Synopsishåkan.”
Slutligen går de igenom resultatet med högläsning. Fungerar texten uppläst är den färdig.
Deras berättelser var redan från början svarta, drastiska. De levde med aversioner, känslor av svek. Upprättelsebehov.
“Nyckelfrågorna för oss är: Vad skapar en förövare? Vid vilken punkt blir offret en förövare? När kan man inte längre skylla på sina svåra efarenheter?”
Gävle.
Håkan växte upp i en medelklassfamilj, studerade konst och spelade punk, ständigt i rörelse.
Jerker jobbade på den tiden i skivbutik. De var ytligt bekanta.
“Han är den första man jag kysst. Vi stötte ihop på Stortorget en natt och skulle heja. Men det blev varken handtag, famntag eller klapp. Utan kyss.”
Jerker erinrar sig första mötet med Håkan.
Håkan minns bara honom från en efterfest i hans lilla etta. “Han var en look-alike till Kurt Cobain. Snygg, helt enkelt.”
Jerker började arbeta som producent och fungerade som mecenat för Håkans elektropunkband iloveyoubaby!
Turnéerna gick genom Polen, Ukraina och Vitryssland, hårda resor, vodka, känslor, sjaskiga replokaler och tristess.
“Då är samtal nödvändiga. Dessutom är det kul att få tiden att gå med hjälp av fabulerande och storslaget drömmande under en tjugosextimmarsresa i boskapsvagn mellan Katowice och Dnepropetrovsk.”
På allvar lossnade de när de satt bredvid varandra några veckor i Frankrike. Håkan spelade musik på högsta volym. Jerker stängde av sina hörapparater (han är gravt hörselskadad sedan födseln och kommer med tiden att bli helt döv).
Sedan händer det märkliga att även Jerkers långa relation slutar i katastrof.
Under den gemensamma krisen faller den sista pusselbiten på plats för författarparet.
De hittar sitt språk.
Det handlar om psykologi.
Jerker är terapeuten och Håkan patienten.
“Vi är två personer som talar med varandra. Analyserar varandra. Själva skrivandet är egentligen psykoterapi.”
